Enya Borg

Detta är ett utdrag av intervjun med Enya Borg i FOLK Magasin Nr 1.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Enya kommer in i rummet iklädd ett par beiga högmidjade byxor, en kortärmad skjorta med leopard print och en fluffig stickad väst i olika färger. Hon har flera smycken på sig varav ett av dem är ett silvrigt halsband med ett stort ”E” på. Vi börjar prata med varandra och jag börjar fråga henne om sin kreativitet och hennes resa i det. Hon berättar att det känns självklart att beskriva sig själv som en kreativ själ, men att hon som liten till en början inte förstod att det fanns någonting som hette ”kreativitet”. Hon pratar om kreativiteten som något främmande, men som jag mellan raderna läser in blev räddningen.

”Det har kanske alltid varit super-självklart kanske för andra, men för mig har kreativiteten varit så främmande”.

Enya började redan som liten med att bygga ihop sina egna små världar, med alla möjliga olika saker i som bl.a små monster, utan att veta att det handlade om att vara kreativ. Hon blev äldre och det var på gymnasiet, när man började bli mer vuxen än barn, hon insåg att det inte var roligt att ha på sig samma saker som alla andra.

— Jag vill inte vara en i mängden, och jag trivdes i det.

Nyfikenheten kring att få uttrycka sig själv växte. Hon berättar vidare om sin kreativitet när det gäller sitt personliga uttryck i sin klädsel. Folk kunde gå fram till Enya och säga

”fy fan vilken ful stil du har” och hur hon svarade ”ah tack, jag bryr mig verkligen inte”. Det där fria uttrycket genom klädsel tog fart i gymnasiet, som bara skulle få bli en början i det utan slut.

— Nu när jag kollar tillbaka, är jag exakt likadan typ, det har alltid varit de färglada konstiga prylarna som jag slänger på mig. Det var här det började i min stil och mitt uttryck- och vem jag är, o det blev en typ av personlighet, där jag blev klassens lilla filur.

Under gymansietiden började Enya på en grafisk design kurs. Då insåg hon att det var en väldigt passande kanal att få utlopp för sin kreativitet via.
- Där kunde jag verkligen få ner mina tankar och sprida det väldigt snabbt till folk. Jag gjorde stickers och affischer och tyckte att det var superroligt!

Bortsett från att bygga olika världar, grafisk design eller klädstil är Enya även fotograf. Enya beskriver sitt första möte med kameran och berättar hur häpen hon blev av hur fint ett fotografi kan bli. Men det var snabbt hon valde att utesluta färgen från sina bilder helt och hållet. Enyas foto-jag är svartvitt, hon beskriver att hon tycker att bilden blir mer avskalad och på så vis mer sann utan färgerna. Men till en början var det inte ett aktivt val att ta bort färgen, utan slumpen som hade lett henne till det svartvita. Hon beskriver att hon inte visste hur hon skulle hantera sin kamera, och på så vis råkat trycka på en massa olika knappar och plötsligt var kameran inställd på en svartvit inställning. Det var då hon insåg hur fint hon tyckte att det blev.

Jag tycker att mötet mellan Enyas färgglada-jag och sitt avskalade, svartvita foto-jag är spännande. Varför fattade hon tycke för det svartvita när hon i övrigt byggt så mycket kring sin längtan och även nästan behov av det som är stort, färgglatt och fluffigt?

Detta är ett utdrag av intervjun med Enya Borgs i FOLK Magasin Nr 1. Köp ditt nummer idag och lär känna Enya Borg!