Viktor Hammarberg

Detta är ett utdrag av intervjun med Viktor Hammarberg (@viktorhstudios) i FOLK Magasin Nr 1. 

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––

För att förstå Viktor som kreatör ytterligare så frågar jag honom om hans process, något som han inte är blyg för att dela med sig av. Att dela med sig är något som han som sagt blivit synonym med i design communityt på sociala medier. Vi pratar ritualer för att komma in i ett kreativt flow, han nämner att kaffe och cigg varje morgon eventuell är den enda faktiska ritualen han har och skrattar.

Viktors designjobb består till stor del av att designa loggor och albumomslag. När det kommer till loggor så utgår han från skissblocket och skissar fram varenda idé han kommer på. Är loggan text, så testar han hur många olika sätt han kan skriva det på, hur många olika sätt han kan manipulera bokstäverna så att det fortfarande är läsbart. Ofta så smalnas det naturligt av till två eller tre koncept som han verkligen gillar och som han sedan översätter digitalt. För albumomslag har han ett mer digitalt tillvägagångssätt där det handlar mer om att testa och experimentera. Han nämner Steve Lacys album Gemini Rights som exempel. Han menar att det skulle varit en mer komplicerad process om han försökt skriva ut och klippa ut formerna för hand innan dessa var satta. 

Viktor reflekterar över att inom musikbranschen så har artister mycket fyrkanter på diverse plattformar för att representera sin musik visuellt, Instagram inräknat. Han härleder att det gjort honom attraktiv att jobba med på grund av hans nisch att göra vackra fyrkanter. Att musikbranschen insett att han då även kan göra deras fyrkanter vackra när det kommer till Spotify, vinylskivor och Instagram.

Trots att Viktor är en framstående designer vid det här laget så kan jag inte undvika att fråga om hans relation till känslan av imposter syndrome. Han tror att det är ganska standard i den kreativa industrin att konstant känna av imposter syndrome, att man inte är tillräckligt bra. Han menar att han jämför sig med andra och påpekar att allas jobb i den här branschen är att vara kreativa och göra så fina saker som möjligt. Att när man då ser någonting fint och tänker, “fan, det här har inte jag gjort”, så är det lätt att jämföra sig själv väldigt direkt.

Viktor välkomnar dock känslan av imposter syndrome. Han menar att det på ett sätt och vis också ger eld till drivkraften bakom många kreativa uttryck, att man inte nöjer sig. Han drar liknelsen till författaren och menar att de sällan skriver en bok som tas emot väl, säljer väldigt bra och sen hänger upp hatten och är nöjda. Han tror att den ständiga viljan att vilja förbättra sig snarare stärks. Viktor tror också att det kanske inte alltid beror på enbart ens passion att skapa utan också att de kanske undermedvetet är för att bevisa att man förtjänar att vara där man är. Ett sätt att motverka det, när det blir för mycket, tycker han är reflektion. Att faktiskt påminna sig själv om hur långt han kommit på den korta tid han ändå har gjort.

Detta är ett utdrag av intervjun med Viktor Hammarberg (@viktorhstudios) i FOLK Magasin Nr 1. Köp ditt nummer idag och lär känna Viktor Hammarberg!